Hjälp för att komma ur ett medberoende

Att vara medberoende i en relation är både tufft och energikrävande. Många ser det till och med som en sjukdom. Förr var det bara förknippat med alkohol eller droger, men idag talar man även om känslomässigt missbruk.

Det första steget för att bryta sig loss från ett medberoende, känslomässigt sådant eller sådant som innefattar missbruk av andra slag är medvetenhet.

Kom ihåg att alla typer av medberoende påverkar dig naturligtvis både känslomässigt och mentalt.

Det gäller för den som är medberoende att bygga hälsosamma miljöer runt sig och börja skapa ett eget liv utanför hemmet. Den som lever i ett medberoendeförhållande behöver helt enkelt få en helt ny relation till sig själv, lära känna sig själv på nytt.

Att hjälpa någon som fastnat i ett medberoende är en process och man påbörjar en inre resa.

Det handlar om en övergång från ett ohälsosamt sätt att leva i en relation till att skapa och odla sunda relationer, både till dig själv och andra.

När man fastnar i ett medberoende börjar man till slut tänka som ”missbrukaren”.

Anledningen är att man tror att man är tvungen att göra det för att ”förstå” varför personen har det beteendet han/hon har och gör det han/hon gör. Man vill helt enkelt hjälpa och stötta, men sanningen är att det blir tvärtom. Den medberoende börjar helt enkelt att missbruka sin egen hälsa, sina tankar och sina känslor på grund av rädslor, men också kanske för att det är en vana. Kanske har man haft liknande relationer innan och också sett det under sin uppväxt.

Det kan vara rädslor för att bli lämnad. Att det ska bli konflikt, rädslor att sätta gränser osv. Den medberoendes självkänsla blir lägre och lägre och till slut litar man inte på att det man tänker eller känner är rätt eller ens tillåtet.

Det allra viktigaste när man ska hjälpa någon ur ett medberoende är att man visar att man som terapeut är pålitlig. Att man står för det man säger och håller sina löften. Har man hamnat i ett medberoendeförhållande behöver man förebilder som är ärliga och stabila. Man behöver också hjälpa den som ”fastnat” att se verkligheten för vad den är, att vara realistisk men också att det finns hopp.

Jag brukar likna ett medberoendeförhållande som ett ”ångestdämpande medel” eller en drog.

När personen inte är med dig mår du dåligt och behöver ”ditt piller”, det vill säga personen, eftersom du börjar få abstinens och inte kan sluta tänka på personen på ett ohälsosamt sätt. Du tänker på personen varje vaket ögonblick och har svårt att koncentrera dig på annat.

Du mår dock inte bättre när du är runt personen (fast du tror du gör det) och behöver ännu mer bekräftelse, kärlek osv från denne för att må bra. När du inte får det kommer ångesten och du gör allt för att dämpa denna ångest och det är då du går in och gör allt vad personen vill att du ska göra för att på nytt bli ”lugn”. Du normaliserar en relation som är allt annat än hälsosam. Du börjar ursäkta den andre personens beteende och börjar kanske till och med ljuga för din omgivning, men framförallt för dig själv.

Terapeuten behöver hjälpa klienten att spegla sanningen och hjälpa till att visa att det finns både tvångshandlingar och tvångsmässiga beteenden inblandat gentemot personen de säger sig älska och inte kan lämna. Naturligtvis behöver personen i fråga även vilja ha hjälp. Ofta måste det bli tillräckligt smärtsamt innan man gör en förändring, vilket man kan tycka är märkligt.

Klienten behöver också bli medveten om att han eller hon själv är ansvarig för sina handlingar och inte skylla på andra.

Att ”sopa upp” efter dem hjälper inte, inte heller självömkan. En fälla som är vanlig att man fastnar i för många, både som terapeut och som den som fastnat i ett medberoende.

Det är inte heller ovanligt att person som fastnar i ett medberoende börjar anklaga sig själv för ”missbrukarens” handlingar och beteende:

– hade jag inte sagt eller gjort si eller så, så hade han eller hon säkert gjort annorlunda….

– Det kanske faktiskt är mig det är fel på? Jag verkar ju inte klara av relationer?

Listan kan göras hur lång som helst här.

Först behöver klienten själv förstå att det inte är de som orsakar deras älskade dess problem.

Det är en känsla av att de är ansvariga för missbrukarens beteende i så hög grad att de bidrar till den medberoendes får en lägre och lägre självkänsla eftersom man tappar bort sig själv.

Som terapeut bör man också hjälpa personen att förstå att den de älskar är själv ansvarig för de val som har lett till missbruk oavsett vad omständigheterna kan vara och oavsett vilken typ av missbruk det är, känslomässigt, alkohol, droger, misshandel, spel eller sexmissbruk osv

För det andra så behöver personen förstå att de inte kan kontrollera den andre personens beroende, handlingar och beteende.

Det är mycket vanligt att den medberoende känner ett behov av att kontrollera sin älskades problem genom att täcka upp för dem eller försöka hålla dem borta från problem. Att försöka styra dem genom manipulation, dominans och skuld leder bara till en större förlust av egen energi.

Det är då inte helt ovanligt att man får ett ”kontrollbehov” och också får höra detta från missbrukaren, men även från andra eftersom en sådan här ohälsosam relation genomsyrar hela personen liv.

Terapeutens roll är också att hjälpa den medberoende att förstå att de inte kan ”fixa eller laga” den andre personen.

I stället bör de släppa taget och acceptera detta faktum av maktlöshet över den älskade som är det första steget i återhämtningen av medberoende.

För det tredje behöver man förstå att de inte kan ”bota” den de älskar. Man kan inte heller tvinga missbrukaren att söka hjälp eller gå i terapi eftersom självinsikt ofta saknas.

När personen som är medberoende får dessa självinsikter kan man också börja bygga personens identitet, egenvärde och självrespekt igen.

Tar man sig inte ur ett medberoende genom det som jag skriver om ovan är det vanligt att man hamnar i samma typ av relationer om och om igen. Inte bara gällande kärlek, utan även med vänner, kollegor och faktiskt också med sina barn.

  1. Avhållsamhet:

Avhållsamhet, att hålla dig borta från personen, är nödvändig för att återhämta sig från medberoende. Målet är att få din uppmärksamhet tillbaka till dig själv, att ha en intern snarare än extern ”kontroll” och lägga fokus på detta.

Detta innebär att dina handlingar främst motiveras av dina värderingar, behov och känslor, inte någon annans.

Du lär dig att möta dessa behov på ett hälsosamt sätt.

Om du är involverad med en missbrukare eller växte upp med en missbrukare, kan du vara rädd för inte behaga din partner, och det kan kräva stort mod för att bryta detta mönster eftersom det också blir ett nytt beteende för dig. Att sätta dig själv i fokus.

2. Medvetenhet

Det sägs att förnekande är ett kännetecken för missbruk, både för missbrukaren men även för den som lever med en. Att bli medveten om verkligheten, lägga alla korten på bordet och bejaka sina egna känslor, behov, värderingar och agerande är ett steg till uppvaknade.

 

Allt detta leder till låg självkänsla. För att vända dessa destruktiva vanor, måste du först bli medveten om dem. Det mest skadliga hindret för en fin självkänsla är negativa inre dialoger, hur du pratar med dig själv.  De flesta människor är inte ens medvetna om sina interna röster som driver och kritisera dem.

  1. Acceptans

Huvudingrediensen innebär självacceptans. Detta är inte bara ett steg, utan en livsresa.

Människor går i coachning och terapi för att förändra sig själva, men inser inte alltid att arbetet handlar om att acceptera sig själv.

Ironiskt nog, innan du kan förändra, måste du acceptera situationen.

Som de säger, ”Vad du försöker stå emot eller undvika, kvarstår.”

I tillfrisknandet krävs också godkännande och acceptans.

Att inse att livet består av motgångar, medgångar, begränsningar, möjligheter leder till mognad. Att acceptera verkligheten öppnar dörrarna till möjligheter. Nya idéer och energi kommer då de tidigare stagnerat eller varit obefintligt på grund av den skuld man känt och då även kämpat emot hur verkligheten faktiskt sett ut.

Självacceptans innebär att du inte behöver göra alla nöjda av rädsla för att de inte kommer att gilla dig.  Istället bejakar du dina behov, men även de obehagliga känslorna som finns där, Du för upp dem i ljuset och i ditt medvetande istället för att försöka trycka bort dem. Det är först då du kan göra förändringarna om hur DU vill leva, vad DU känner och vilka behov DU har.

  1. Handling

För att kunna växa och förändra behöver du ha självkännedom och acceptera dig själv med allt vad det innebär. Detta innebär att våga ta risker och gå utanför din komfort zon.

Det kan innebära att stå upp för dig själv, prova något nytt, gå någonstans ensam, eller sätta en gräns. Det innebär också att fastställa interna gränser genom att hålla det du lovat dig själv, eller säga ”nej” till gamla destruktiva vanor som du vill ändra.

Ord är åtgärder. De har makt och speglar din självkänsla. Hur ser din inre interna dialog ut egentligen?

Självsäkerhet kräver att du känner dig själv och vågar visa vem du är och vad du står för offentligt. Det innebär att sätta gränser. Detta är att respektera och hedra dig själv. Du är författaren i ditt liv – vad du ska göra och inte göra bestämmer du, likaså hur du vill att människor ska behandla dig. Det du sänder ut kommer tillbaka – som en bumerang.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.