Dessvärre har vår kultur i viss mån missförstått det här karaktärsdraget, vilket gör att många psykologer, lärare och föräldrar misstolkar högkänsliga barn och ser dem som blyga,  tillbakadragna, rädda eller utagerande och ”jobbiga”.
Men om det gick att se in i ett känsligt barns huvud skulle man få en helhetsbild av allt som pågår där inne: kreativitet, intuition, stor visdom och inlevelseförmåga!
Om högkänsliga barn ska kunna blomstra måste de få växa upp i en förstående miljö, en miljö som identifierar och bejakar deras känslighet. Under sådana förhållanden blir de ofta särdeles harmoniska och starka individer som vuxna. Högkänsliga barn som däremot inte behandlas på rätt sätt under sin uppväxttid löper större risk att som vuxna få problem och bli depressiva, ängsliga eller tillbakadragna.

Ett barn beskrev det som att hennes ångest känns som ”yoghurt i kroppen”. En tonåring som att känslorna kändes som ”svängdörrar”. Känslorna kom och gick lika snabbt.  Hur hanterar man det?  Dessa barn och  ungdomar känner sig ofta malplacerade i det samhället vi lever i. De behöver oftast helt enkelt någon att tala med, och som kan förstå dem att förstå sig själva och hjälpa dem vidare. De har ofta en väldig intuitiv förmåga och känner in och känner av sin omgivning på ett sådant sätt att det blir utmattande.

Många högkänsliga barn hamnar i ett virrvarr av känslor och intryck.  Detta leder till att hjärnan blir ”överhettad” och överstimulerad. Det högkänsliga barnet blir då trött och behöva vila. När hjärnan blir överstimulerad kan det leda till humörsvängningar, destruktivt beteende, trötthet, rastlöshet osv.
Det är då viktigt att man som vuxen kan läsa av dessa signaler hos barnet,  och inte tvinga iväg dem på till exempel kalas eller andra aktiviteter. Barnen själva har svårt att tolka sina egna signaler eller känslor och behöver hjälp med detta.
De vuxna kan i sådan här lägen uppfatta barnet som som dramatiskt, för att de känner alla känslor så mycket mer intensivt än vad andra gör.
Alla känslor blir dubbelt så starka, och det kan vara svårt för barnen att själva förstå vad det är som händer inom dem. Det är högt eller lågt och det verkar sällan finnas något mellanting.