”En sjuåring blev fastbunden av en lärare. En sexårig flicka fick byxorna neddragna och förnedrades av två pojkar.
Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler och Barn- och elevombudet Caroline Dyrefors Grufman slår larm om flera allvarliga incidenter på skolor anmälts senaste veckorna.”
Detta läste jag i GP! Skrämmande läsning! Hela artikeln har du här: GP
Vad är det vi inte har förstått? Vad är det vi inte ser och vad är det vi inte hör?
En bild dök upp i mitt huvud när jag läste denna artikel, och även hört de skrämmande rapporterna på nyheterna. De tre aporna som härstammar från österländsk filosofi ”inte se något (ont), inte höra något (ont), inte säga något (ont).
Skillnaden mot vad dessa tre apor står för är väl att det är just det som gör ont och skadar är det vi vuxna inte verkar se, höra eller talat om tillräckligt mycket.
Jag har genom åren mött många barn, ungdomar och vuxna som blivit både kränkta och mobbade. Det som nu skrämmer mig är hur kränkningarna har blivit grövre, men också hur långt ner i åldrarna det faktiskt går. Barn som kränker barn så tidigt som i 6-7 års åldern. Detta vill jag motverka och jag har massor av idéer som jag vill förverkliga. Samarbete mellan oss vuxna ger ringar på vattnet, ensam är INTE stark!
Vad gör vi vuxna för att åtgärda detta? Jag menar för att lära våra barn att vi faktiskt behöver varandra? Att ensam inte är stark?
Jag pratade med en lärare som arbetar på ett gymnasium utanför Göteborg. Hon hade lyckats införa ett coachande förhållningssätt i skolan. Denna lärare hjälper eleverna att coacha varandra och sig själva. Hon hade efter mycket ”om ”och ännu flera ”men” fått stöttning från en av kommunens politiker. Denna lärare håller jag kontakt med! Heja henne! Detta är något jag tror starkt på! Ungdomar lyssnar på ungdomar och vi vuxna behöver lyssna mer på dem! Inför coachning i skolorna och stärk identiteten och gruppkänslan hos barn och ungdomar tidigt i livet.
Livet handlar inte bara om prestation….eller hur duktig du är….eller vilken samhällsklass du kommer ifrån…eller?!