Varför är det extra viktigt för högkänsliga personer att förstå vilken anknytning man haft i sin uppväxt?
Högkänslighet är ett personlighetsdrag som innebär en större benägenhet att reagera fysiskt och emotionellt på omgivningen vilket beror på att högkänsliga individer har ett mer känsligt nervsystem Sedan psykologen Elaine Aron myntade begreppet har det fått mycket uppmärksamhet i media, inte minst här i Sverige.
Ett exempel är när den första artikeln i SvDs artikelserie ”De högkänsliga” kom ut. Artikeln blev en av de mest delade i tidningens historia (SvD, 2013). Artikelserien avslutades med att läsarna fick skriva insändare som sedan publicerades på tidningens hemsida. Det blev då tydligt att många kände sig berörda, antingen för att de upplevde att de själva var högkänsliga eller för att de hade någon i sin närhet som var det.
Läs mer om hur forskningen om anknytningsteorin började: ANKNYTNINGSTEORIN
Högkänslighet och anknytning
Det finns ännu få studier som har undersökt sambandet mellan högkänslighet och anknytningsstil.
Alla människor går runt med ett”program” inombords för hur nära relationer fungerar baserat på vad vi upplevde som barn. Det sägs att de vi växte upp med är vår ”kärleksskola” och vad det får för konsekvenser senare i livet märks i hur vi knyter an till andra som vuxna.
De flesta människor känner inte igen sig i enbart ett anknytningsmönster, utan kan känna igen sig i flera och det kan också variera beroende på ålder och hur relationerna ser ut idag. Syskon uppväxta i samma familj kan också ha helt olika anknytningsmönster som vuxna. Mycket beroende på var i syskonskaran man befinner sig och vilken grad av känslighet man har. Men också för att föräldern kan ha helt olika anknytning vid födseln och de första levnadsåren.
Vad jag tycker mig märka dock är att högkänsliga människor med en otrygg eller ambivalent uppväxt får större relationsproblem som vuxna. Det är människor med det här anknytningsmönstret som jag arbetar och möter mest med när det gäller coachning och samtalsterapi och därför också detta anknytningsmönster jag vill beskriva lite närmare här.
Otrygg/ambivalent: Barnet både vill och vill inte ha tröst.
Ett exempel är att barnet är tröstlös eller argt slår bort föräldern. Detta anknytningsmönster kommer av att barnet fått villkorad kärlek från föräldern. Barnet har lärt sig att han/hon måste lyssna in hur föräldern mår från dag till dag för att känna in och känna av hur föräldern kommer att reagera. I detta utvecklas osäkerhet, separationsångest och rädsla för att bli övergivet och lämnat. Ibland får barnet vad han/hon behöver känslomässigt och ibland inte. Om ett barn reagerar starkt på en förälder och slår och sparkar så behöver det inte betyda att barnet är tryggt nog att visa sina känslor gentemot föräldern, utan det kan också betyda att det här finns en otrygg/ambivalent anknytning.
Som vuxna uppfattas vuxna personer med ett otryggt/ambivalent anknytningsmönster ofta som kreativa, dynamiska och till och med i kontakt med sina känslor.
Högkänsliga personer som har denna typ av anknytning styrs ännu mer av sina känslor än av sina tankar. Som vuxen vill dessa personer ofta, i ett väldigt tidigt skede i en relation, ha mer närhet än den andre är beredd att ge vilket kan skrämma iväg en potentiell partner. En person med detta anknytningsmönster kan också hoppa från en relation till en annan eftersom de inte känner sig ”hela” när de är ensamma. Den starkaste rädslan är, rädslan för att bli övergivna. Den kan dock vara så stark att en person med detta anknytningsmönster undviker helt att gå in i en relation. Dessa personer har också väldigt lätt för att bli svartsjuka och misstänksamma och vilja att deras partner ska höra av sig väldigt ofta.
Så, barn med otrygg-ambivalent anknytning bär med sig en erfarenhet av att ibland bli omhändertagna, ibland avvisade när de söker hjälp och tröst. Osäkerheten gör att de känner separationsångest och rädsla. De är i stor utsträckning känslostyrda.
Som vuxna uppfattas de ofta som kreativa personer som har nära till sina känslor. I nära relationer skrämmer de ibland iväg människor med sin starka önskan om närhet. En del är så rädda att bli övergivna att de istället undviker nära relationer. Det är också vanligt att en person med detta anknytningsmönster växlar mellan att vara ”klängig” till att bli direkt avvisande.
För att bryta sitt anknytningsmönster behöver man först bli medveten om vilken typ av anknytningsmönster man har. Det finns olika sätt att arbeta med anknytnings-problem, oavsett om du gör det på egen hand eller i coachning och samtalsterapi. Lite förenklat så kan man säga att man utgår från sina handlingar, tankar och känslor.
Om du till exempel är otrygg och ambivalent så styrs du i regel allt för mycket av dina känslor. Här behöver du involvera mer av din tankeförmåga när du försöker lösa dina beteendeproblem. Om du hittar en bra balans mellan tanke och känsla och utvecklar en djupare förståelse för dem så förbättrar du dina förutsättningar att bli mer trygg i din relation.