Jag har förstått under senare år att jag har flera män i min familj som är högkänsliga, eller ”Highly Sensitive” som det kallas på engelska.
Egentligen kanske ”högre sensibilitet” skulle passa bättre att säga eller kanske ”högre sensorisk förmåga”, eftersom högkänslighet lätt förknippas med att vara ”överkänslig”, vilket är helt felaktigt uppfattat.
Jag har en känsla av att även min morfar var högkänslig.
Både min pappa och min bror har definitivt en högre sensibilitet och min bror är också särbegåvad inom musik. Min pappa målade mycket när han var yngre och även han en talang inom musik, även om han aldrig erkänt det. Det finns mycket att säga om min familj och om anknytning, men det ska jag inte gå in på här, mer än att kärleken till varandra är stor.
Det jag vill lyfta fram är att det finns lika många män som kvinnor som föds med en högkänslighet.
Däremot är det fortfarande inte helt accepterat att män faktiskt kan ha denna känslighet eftersom normen av maskulinitet fortfarande ligger kvar trots att vi kvinnor ofta påstår att vi önskar att ”min man var lite känsligare”. Men det jag upplever i mitt yrke är att när mannen väl visar den här känsligheten så är inte alltid det är helt okej heller, varken för den han lever med, och inte alltid heller för honom själv. Jag har sett män som dragit sig undan från både kärlek och vänner eftersom de upplevt att deras känslighet inte accepteras.
Men, det är också med dessa män jag haft de djupaste och mest fantastiska samtal med eftersom vi på något sätt förstår varandra, både i mitt yrke och privat.
Män med en högre känslighet har jag märkt är fantastiska på att lyssna, om man tillåter dem. När människor med en hög sensitiv förmåga får vara allt de faktiskt är, är de fantastiska partners, vänner, föräldrar och en stor tillgång på arbetsplatser. Både män och kvinnor.
Att vara en högkänslig man kan för många innebära att det inte är okej att visa alla känslor, att visa sin sårbarhet.
Vad jag här vill dela är att män med en sensorisk känslighet också kan vända det till en styrka. Men först måste normen av vad manlighet brytas ner och vi kvinnor måste tillåta männen att även få vara i sin känslighet.
Eftersom hög känslighet gör att vi absorberar stora mängder information från vår miljö via våra sinnen på en daglig basis, är en av de största utmaningarna tillståndet att hantera känslan av att vara överväldigad av just sina känslor, eller alla sinnesintryck.
Ibland är vi medvetna om det, som när vi går in i ett rum och musiken är så högt att det gör ont i öronen, eller att vi kan bli oerhört stressade av, ja nästan få ångest, om vi går in i ett varuhus som är fullt av folk i rörelse. Men känslorna som vi överväldigas av förstår vi inte alltid och det kan skapa en ännu större stressfaktor.
Även om många människor inte förstår orsakerna till om en högsensitiv kvinna blir uppjagad över ljudet av en högt tickande klocka eller överväldigad av för mycket människor på en tillställning, eller gråter när hon ser en film, även om budskapet är glatt, kommer de flesta fortfarande vanligtvis acceptera hennes reaktion. Min mamma och jag brukade dela på ett lakan att snyta oss i när vi tittade på serien ”lilla huset på prärien”.
Mycket känsliga män accepteras ofta inte på samma sätt. Män förväntas i större grad att dölja sina känslor som att de inte existerade. Myten lever också kvar om att ”män vill lösa problem genom att komma med förslag till lösningen och kvinnor vill prata av sig”. Det finns lika många lösningsfokuserade kvinnor och lika många män som vill och behöver prata av sig och bara ha någon som lyssnar.
Resultatet kan bli att män, och pojkar när de växer upp, begraver sina känslor i ett försök att anpassa sig till ett socialt tryck och som ett sätt att hantera de känslor som de själva kämpar för att förstå. Denna typ av kompartmentalisering av känslor, det vill säga att separera dina känslor från dina tankar och handlingar, är ofta en omedveten ”att hantera situationen” taktik.
Naturligtvis finns det högkänsliga män som i sin uppväxt fått lära sig att alla känslor måste få plats och också har relationer där deras känslighet är okej och till och med bra, men det måste bli ännu mer accepterat eftersom högkänslighet faktiskt är neurologiskt och medfött. Känsligheten är inget du kan trolla bort.
Genom att försöka trycka undan obehagliga känslor, som ilska, rädsla, ångest, oro kan man för tillfället finna det lättare att gå vidare. Men om du är högkänslig så ligger det ändå kvar i både kroppen och i tankarna eftersom du tänker på en djup nivå och i detalj. Det är då tyvärr lätt att känslorna tar sig uttryck i form av inre eller yttre ilska, depression, dålig självbild, missbruk av olika slag osv istället. Frågorna om ”det är något fel på mig som man som känner så mycket” börjar uppstå.
Tyvärr kan du inte välja vilka känslor som ska ingå in i boxen. Det gäller alla känslor, inklusive de positiva, som lycka, entusiasm och kärlek. Om du använder strategin att trycka undan vissa känslor kan livet också bli ganska platt, kallt och slutligen ensamt.
Utan övning att visa sina känslor och uttrycka dem, kan det vara svårt för män att ens veta hur man ska börja. Dessutom blir det allt svårare att ens vara medvetna om vad man känner ju äldre man blir eftersom strategin att ”trycka undan” har blivit en vana.
Problemet kan bli att det blir ett känslomässigt avstånd från de människor du bryr sig om och som bryr sig om dig, vilket gör det nästan omöjligt för dig att få den kärlek och det stöd du behöver.
Att stoppa undan vissa av dina känslor kan vara en användbar och ofta en viktig teknik för att hantera överväldigande känslor när du är i en situation som förhindrar känslomässiga uttryck. Men att våga börja visa alla känslor är viktigt. Att prata om dem, att lyfta upp dem i ljuset. Känslor är inte farligt. Det är ett bevis på att vi lever. Det är också viktigt för att upprätthålla en god självbild samt ett kraftfull verktyg för att sänka stressnivån då du tar in ca 60 gånger mer av omvärlden via dina sinnen än en ”icke högkänslig” person gör.
Känslor tenderar att växa ju längre du undviker dem. Detta kan förklara varför vissa män verkar vara lugna och klarar sig bra, tills de plötsligt explodera med ilska. Det bara blir för mycket av allt. Jag har sett det åtskilliga gånger i coachningen av par eller familjer när mannen väl börjat uttrycka vad han egentligen känner och vad han skulle behöva från sin partner. År av frustration.
Det här gäller såklart även kvinnor som inte kan hantera sina känslor och blir överväldigade. Jag upplever dock att högkänsliga män som kommer till mig i coachningen tycker att det är jobbigt att ”de gråter så lätt”, att det är omanligt, medan kvinnor inte har det problemet i samma utsträckning. det är mer ”okej” för kvinnor att låta saltvattnet komma och prata öppet om hur de känner och mår.
Att erkänna och acceptera dig själv som en man som har en högre känslighet är första steget. Känslighet är en gåva, inte en svaghet, och det betyder att du är kreativ, empatisk och kunna uppskatta underbara sensoriska element i livet som musik, konst, dofter och färger som andra människor ofta missar och också glädje och lycka. Att ha en hög sensitiv förmåga innebär också att du har en förmåga att hjälpa andra. Begrava dina känslor kanske är lättare ibland, och att tala om dina känslor och sätta ord på dem krävs mod.
Genom att bli medveten om dina känslor och lära dig att uttrycka dem, så drar du inte bara kärleksfulla människor till dig, du kan också lära andra hur man kan klara sig riktigt bra i livet, bara genom att vara ett exempel och förebild på den magiska kombinationen av känslighet och styrka. För det är just precis vad det är, en magisk härlig kombination som attraherar andra människor att vilja vara i din närhet.