Högkänslighet & Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD):
Stressrelaterade mentala och fysiska problem har alltid intresserat mig. Något som jag börjat intressera mig särskilt mycket för är ”Posttraumatiska stressymptom”, eller så kallat PTSD.
Det finns inte så mycket forskning ännu på om Högkänslighet och posttraumatisk stress, men forskare som Elaine Aron är tämligen säker på att personer som föds med den sensitiva känsligheten påverkas annorlunda och kanske mer, och av den tesen är jag själv en anhängare.
För högkänsliga människor kan även händelser som mindre allvarliga olyckor eller förluster och separationer skapa posttraumatisk stressymptom där andra läker fortare från händelsen eller inte påverkas särskilt mycket alls.
Förluster av olika slag kan vara förödande för hälsan och reaktioner kan uppstå där man inte alls känner igen sig själv.
Det kan till och med vara så att det många år senare händer något som drar upp minnet av traumat och det gör att den posttraumatiska stressen drabbar en på nytt.
Känslor av apati, att känna sig tom, lättirriterad, reagera inkonsekvent, vakna mitt i natten och inte kunna somna om, gråtattacker, utbrott av ilska och ångest är mycket vanligt.
Fysiska symptom som orolig mage, förstoppning, tryck i bröstet och huvudvärk är också vanligt förekommande.
Mardrömmar är inte heller ovanligt och även det faktum att man är lättskrämd och ”hoppar till” av minsta lilla ljud eller liknande.
Man kan också tappa aptiten helt eller också börja ”känsloäta” eller på andra sätt skada sig själv i syfte att självmedicinera som tex använda droger eller alkohol.
Man kan också ha svårt att prata om det och försöker undvika att göra just detta då känslorna och de inre bilderna kan kännas förödande och skapar starka reaktioner av rädsla och ångest och där hjärnans försvarssystem ”fly, slåss eller spela död” tar över.
Minnen som legat i dvala kan plötsligt göra sig påminda om något i livet händer som påminner personen om traumat man gick igenom.
Till och med en positiv livshändelser som drar fram det undanträngda minnet till liv kan göra att personen åter får symptomen som utöses vid posttraumatisk stress.
Detta kan vara mycket svårt att förstå både av den drabbade och av de anhöriga runtomkring då personen som drabbats plötsligt inte alls fungerar rationellt.
Man ”känner inte igen sig själv” och skammen och skulden kommer krypandes.
Oförståelse från omgivningen kan skapa svårare ångest och man skäms ofta för hur man mår och beter sig och en ovilja att tala om det kan då komma.
Det allra viktigaste att förstå är att den drabbade i detta skede inte har förmågan att handla eller tänka rationellt.
Man behöver prata om det och vara i miljöer och med människor där man känner sig trygg.
Man kan ha svårt att vara ensam, även om det verkar som att man drar sig undan.
Man kan gå från att ena dagen verka ”helt normal” till att dagen därpå må väldigt dåligt.
I båda fallen är det hjärnans försvarssystem som är påkopplat.
Det är viktigt att förstå att det inte är något fel på dig om du drabbas av ovanstående symptom, men också att du söker hjälp.