Är det sant att våra ungdomar mår allt sämre?

Jag forskar just nu mycket kring ungdomar och ungdomars hälsa. Min övertygelse är att om vi hjälper varandra och verkligen öppnar öronen och börjar lyssna istället för att döma så har vi vunnit mycket redan där. Lyssna utan att värdera, komma med råd eller döma är en av de grundläggande nycklarna!

Jag har genom åren coachat många barn och ungdomar, både som pedagog och nu även som coach och terapeut, ett arbete som jag själv värderar högt då barnen och ungdomarna ju faktiskt är vår framtid!

När jag idag läste en studie där forskare vid Linköping och Lunds universitet har studerat förekomsten av självskadebeteende och självmordsförsök hos 3000 tonåringar i gymnasiets årskurs 1 kände jag ännu mer att större resurser måste sättas in! Målsättningen var att söka särskiljande drag och gemensamma kännetecken för de båda syndromen. 56 % hade aldrig gjort någon självskadehandling. 38 % av ungdomarna hade gjort en självskadande handling utan avsikt att dö. 1 % hade gjort självmordsförsök och 6 % hade utfört både självmordsförsök och självskadande handlingar.  Ungdomar i dessa grupper hade signifikant fler svåra livshändelser och traumasymtom än ungdomarna som utfört icke suicidala självskadehandlingar. Studien om självskadebeteende och självmordsförsök återfinns i Journal of Youth and Adolescence (Zetterqvist et al 2012)  och i ett nyhetsbrev från KI/NASP (Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa).

Jag är också ute ibland och vikarierar på skolor eftersom jag tycker att det är viktigt att fortfarande vistas i ”ungdomars naturliga miljö” för att också kunna möta dem bättre och på ett sant sätt när jag coachar dem på mitt kontor.

När jag för ett par veckor sedan vikarierade på en skola där eleverna var mellan 6 år upp till 12 år så fick jag möta underbara barn och lärare. Lärare som var engagerade och barn från alla möjliga kulturer. Jag satt i lärarrummet och hade rast när en annan lärare kom rusande in i rummet och ropade med hög röst: ”Jag behöver uppbackning! Nu säger han att han ska ta livet av sig igen!”

Jag satt som ett frågetecken…vem? Det visade sig vara en kille i 5e klass. Var har vi i detta samhälle inte sett? Vad behöver vi göra för att våra unga ska må bättre? Vad är det för framtid vi går till mötes?

Det är definitivt tuffare att växa upp idag än när jag växte upp, på 70-talet. Börja tidigt med att stärka barnen i både självkänsla, självförtroende och socialt lärande.  Det som behövs först, är att arbeta mycket mer med de vuxna som kommer i kontakt med barn, och då menar jag alla. Föräldrar, pedagoger, fritidsledare m.flera. Jag har tidigare skrivit om att införa mindfullness på skolor, och detta tror jag mycket på, likaså som att införa mycket mer av gruppaktiviteter, social och mental träning i alla dess former.

När jag arbetar med barn och ungdomar gör jag alltid föräldrarna uppmärksamma på, att i ett familjesystem kan man inte bara arbeta med en person, barnet, utan man behöver arbeta med hela systemet, dvs familjen. I ett system där det finns små läckor som behöver täppas till, sår som blöder, eller ärr som klias upp, behöver man titta på hela systemet runt om barnet eller ungdomarna, för helt ärligt talat så börjar det sällan med brister hos barnet…men är vi som vuxna villiga att möta oss själva tro?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.